Foton på Makaonfjäril
( Papilio Machaon )

Ovan t.v: Ett ägg som har några dagar kvar och ett ägg som är halvvägs på väg att kläckas. När ägget är svart istället för brunt är larven helt redo att krypa ut.
Ovan t.h: En larv som kryper ut ur sitt ägg.

Ovan t.v: En ljusare variant av larv i andra stadiet.

Ovan t.h: En mörkare variant av larv i andra stadiet. I mina försök har jag inte sett något samband mellan färgsättning och värdväxt, väderlek eller placering.

Ovan t.v: Makaonfjärilarna flyger ofta ensamma och över stora ytor, sällan ser man mer en enstaka vuxna. Vill man hitta dom kan det vara enklare att leta efter larverna. Små larver gör bitmärken i bladen, stora larver äter hela blad och till och med plantan till botten. Larver som är i sista stadiet sitter ofta i toppen på växten bland frön och blommor. På blad kan man ibland hitta gamla ömsade skinn som sitter kvar på där larverna varit.

Ovan t.h: En kort stund efter att de ömsat skinn är huvudet ljusgrönt utan svarta fläckar.

Ovan: Två larver som börjat förvandlingen till puppa. De gör först ett liten matta av nät ungefär lika stor som de själva, sedan hänger de fast ändan av bakkroppen och till sist gör de en gördel. De hänger alldeles still som larver cirka ett dygn innan de helt förvandlat sig till puppor. Om de blir kraftigt störda kan gördeln i enstaka fall skära in i puppan innan den torkat vilket får till följd att imago får defekta vingar. I fångenskap ska man inte ha många larver som skall bli puppor i samma bur för då kan de störa varandra så mycket att förpuppningen blir felaktig.

Enstaka puppor blir helbruna istället för gröna-gula eller brun-vita. På bilden syns också ungefärlig min och max storlek på puppor. Jag plockade ut de som mitt ögonmått sa var störst respektive minst i en av mina generationer. Med puppans storlek kan man i de flesta fall avgöra om det är en hane eller hona. Den mittersta puppan på denna bild är en hane och de två andra avsevärt tjockare honor. Det finns svåra mellanstorlekar som antingen är stora hanar eller små honor.

Ovan t.v: Som hos flertalet andra fjärilar kan man se vingarna genom puppans skal de sista dagarna innan den klättrar ut. När det ser ut så här väntar den bara på rätt tidpunkt (temperatur, sol och rätt tid på dagen). Majoriteten av makaonfjärilarna väljer att klättra ut på förmiddagen så att vingarna torkat och de börjar flyga vid lunchtid.

Ovan t.v: 3-4% av mina fjärilar är hanar med bara 60-65mm vingbredd så det tar jag som minimistorlek för en Svensk imago. I littertur är storlek angiven som 72-90mm.

Ovan t.v: En hane som klättrat ur sin puppa en minut tidigare. Hanen är vanligen något mindre än honan men för att vara helt säkert på könet måste bakkroppen undersökas. Hanens bakkropp är mer spetsig och lätt "kurvad", den höjer sig lite i mitten och sänker sig mot den spetsiga avslutningen.

Ovan t.h: Honans bakkropp är rakare, tjockare och med rundad avslutning. Simpelt att se skillnad då man ser en hane och en hona bredvid varandra eller när man som jag fuskar och lugnt tar foton då de inte kan flyga iväg. Mindre simpelt i fält utan att ha något att jämföra med.

Ovan t.v: En parasiterad puppa med två av dess parasitflugor sittande utanpå. Dessa parasitflugor lever inuti larverna och äter upp fjärilen först efter att den blivit puppa. De gör ett hål i puppan för att komma ut på våren.
Ovan t.h: Samma puppa tömd på sitt innehåll. I en och samma larv/puppa finns det en större mängd parasitflugor.

Ovan: Papilio familijen studeras flitigt med DNA teknik och detta familjeträd är taget från en sådan studie. Det visar inbördes släkt visuellt och siffrora "MY" är förkortning av "Million Years ago" och visar hur länge sedan arterna separerades från varandra.¹ Makaonfjärilen hybridiserar naturligt med alla arter som är inom den röda rektangeln som jag ritat ovanpå bilden².

Det går att med handparning konstruera hybrider av makaonfjäril med en del övriga nära besläktade arter i trädet. Men dessa är inte naturligt förekommande och sterila. Bilder på sådana hybrider finns här.

Nedanstående fyra foton visar John Kamps fantastiska privata samling. Där finns exemplar tagna för mer än ett århundrade sedan, både hane och hona och underarter från hela världen.

De tre längst upp till vänster är sällsynta former (inte underarter) av underarten gorganus i Europa.

De största är Papilio Machaon Hippocrates vilken flyger i Japan.

De tre mycket mörka är antingen underarter till Papilio Machaon eller hybrider mellan Papilio Zeliacon och Papilio Machaon.
Längst ner i högra hörnet är den mycket ljusa underarten Papilio Machaon Kamatschadales från Ryssland.

Referenser

¹ Zakharov, E.V., Caterino, M.S. & Sperling, F.A.H. 2003. "Molecular Phylogeny, Historical Biogeography, and Divergence Time Estimates for Swallowtail Butterflies of the Genus Papilio"

² Sperling, F.A.H. & Harrison, R.G. 1994. Mitochondrial DNA variation within and between species of the Papilio machaon group of swallowtail butterflies.